Upplösningen på vårt äventyr

Så efter en kvarts frågande drog vi slutsatsen att Lismore var närmast och låg ca 30km bort, och vi skulle troligtvis klara oss dit om vi körde lugnt och stilla i en jämn takt hela vägen dit. Okej det kändes ju väldigt roingivande och säkert att vi troligtvis klarar oss dit om vi kör jämnt och lugnt. Det ska ju tilläggas att vägarna där inte är platta och jämna utan går upp och ner svänger i slalom och har hål i sig överallt. Vi begav oss iväg för vi hade ju inte så mycket att välja på. Vi hurrade för varje 5 km vi hade klarat av och satt och sjöng The Final Countdown i bilen.

Vår snabbvisit i Nimbin

I Lismore körde vi direkt på en bensinmack, precis som i Nimbin hade den igen gas. Jag sprang in och frågade om vägen till närmsta gasmack medan Tanja lät bilen var igång för att slippa starta om den och dra mer gas. Tanten på macken var så snäll och hjälpsam och ritade en karta och skulle fundera över vilka butiker som låg i vilka hörn där vi skulle svänga jag vill bara skrika SKYNDA PÅ FÖR HELVETE vi hade sån kris men hon var lugn och metodisk. Trots att det tog tid klarade vi oss hela vägen till bensinmacken och där stod vi fem tjejer hurrande och high-fivande medan alla bara stirrade på oss. Vilken lättnad vi alla kände där all press bara släppte. 

Väl inne i bilen igen ställde vi in GPS:en på hemadressen, så skönt det kändes! Då uppmärksammar Tanja nästa sak gasmätaren är fortfarande i botten... Vi startar om bilen men inget händer, vi kör en runda, inget händer, vi startar om bilen igen, inget händer. Tillslut kör vi tillbaka och frågar killen på macken men han fattar ingenting och nu står det dessutom Low Petrol Fuel, alltså bensin!? Sen helt plötsligt far mätaren upp igen och vi beger oss iväg även om den piper att bensinen snart är slut, då plötsligt far mätaren ner igen, okej nu vågar vi inte köra längre. Jag ringer upp det sista av mitt batteri till han som äger bilen och frågar vad det kan vara och efter mycket om och men så kommer han fram till att vi troligtvis körde slut på gasen och bilen gick över på bensin vilket han har pyttelite i varje bil för sådana här nödfall och att det säkert är därför den piper men att det ska vara lugnt att köra vidare. Så tillslut beger vi oss hemåt lugnade. 

Jag vet knappt om man någonsin varit så stressad och pressad under en dag. Jag och Tanja var så fnissiga när vi väl kom hem. Vi satt och skrattade åt hur vi gick runt i Nimbin och frågade efter gas medan alla andra frågar efter cookies eller weed.