Inte idag heller...

Nu börjar jag bli trött på det här! Idag skulle vi äntligen hoppa fallskärm, mitt lilla äventyr som jag velat göra en längre tid nu. Förra gången vi var i Byron Bay blev det inställt för att det var för blåsigt men imorse när vi steg upp var vädret perfekt, blå himmel och vindstilla. När vi kommer ut till fallskärmsklubben vid 9-tiden så får vi reda på att vinden har tagit i och vi måste avvakta lite så vi slutar hoppas igen för att inte bli besvikna återigen. Helt plötsligt får vi besked att det lugnat ner sig och en grupp ger sig iväg medan vi blir påklädda och förberedda.

Innan vi beger oss iväg hinner vi se gruppen innan oss landa och pirret i magen ökar ordentligt, jag var såå nervös kan jag lova. Men väl i planet försvann all nervositet medan vi steg upp emot våra 4000 meter där vi skulle hoppa men på ca 3000 meters höjd får vi beskedet att vinden ökat igen och att det inte blir något hopp, så istället för att kasta oss ut får vi landa i ett plan. Det var inte vad vi tänkt oss och alla var jättebesvikna. Tydligen blev vindarna värre och värre så vi fick inte hoppa idag heller. Så på söndag morgon gör vi ett nytt försök, bilen rullar iväg 5 på morgonen för att vara säkra att vindarna inte hinner öka på innan vi är framme. Tredje gången gillt heter det va? Just nu gillar jag INTE det uttrycket, men hoppas ändå att det slår in på söndag!

Fyra förväntansfulla tjejer

Blir det inget fallskärmshopp på söndag sparar jag nog det och tar det tillsammans med Bea hemma i Sverige istället! Jag har tänkt att jag skulle djävlas med henne eftersom hon velat det så länge och att jag skulle göra det först men vi får se om jag lyckas med det eller inte... ;)